Livet Via Mig

Idag har varit en riktig skitdag.
Ni vet en sån där dag då allting börjar fel och sen kommer man liksom inte ur den onda cirkeln.
Så nu peppar jag med Jojje Wadenius - Jag är det fulaste som finns. Det är nog världens bästa pepplåt. Även om texten tyder på allt annat. Men åh så bra den är när man har en dag då allt går fel.
Åh, så bra den är. För min mage är som en bongotrumma och håret som en risig kvast och jag svajar minsann som en mast! SÅ DET SÅ.
Nu känns min dag genast mycket bättre. Jag gillar den här låten. Mums!

I övrigt måste jag säga att huvudsaken är en bra grej! Och för er som inte vet vad det är så säger jag bara hjälpmedel för olika funktionsnedsättningar. HA. Där fick ni. För det visste ni inte.
Äsch.

Nej, nu ska vi lyssna på hur fula vi är innan vi kan sova!

Jag ger upp. Jag ger upp. Det här med att blogga ska inte jag göra. Skitdag!

Jag älskar kläder. Jag älskar att shoppa nya kläder. För er som känner mig är det här ingen nyhet. Rean är min bästa vän och garderoben fylls hela tiden på med nya kläder som  jag mest troligt aldrig kommer använda.
Hur sjukt är inte det? Just när jag står där i butiken känns den där tröjan för 149 kr som ett jättebra köp, när jag kommer hem och testar den så är den inte alls lika fin. Kanske är det berusningen, endorfiner som pumpas ut när jag hittar något nytt fint.
För jag mår ju bara bra i ett par minuter efter köpet, det är ingen långvarig lycka som man kanske kan tro. Så då är frågan förstås, varför? Varför står jag där gång på gång i butiken och köper kläder jag egentligen inte vill ha eller kommer använda bara för att dem är billiga och snygga.
Jag känner att jag är inne i en sådan period då jag måste rannsaka mig själv och mitt beteende. På alla sätt och vis, inte bara klädköp, utan hur jag bemöter andra, vad jag äter, när jag äter, varför jag äter, hur jag sminkar mig, varför jag sminkar mig osv. ALLT SKA GÅS IGENOM. Jag är sådan som människa. Jag måste rannsaka mig själv ibland för att orka, för att vilja. Men nu var det längesen sist.
I somras bestämde jag mig för att bara köpa kläder på second hand förutom underkläder som ska vara av ekologisk bomull så gott det går. Det gick bra till en början. Men sen stupade allt. Kanske blundade jag för verkligheten och brydde mig bara om mig själv. Eller för att jag blev rundare och det var svårt att hitta kläder som passade. Jag vet inte. Men nu tänker jag bjuda på verkligheten. Den vi inte får blunda för och sen tänker jag lova mig själv att göra det bästa för att förbättra verkligheten. På mitt sätt, på det sätt som passar mig och som jag känner att jag kan. Jag ska än en gång bestämma mig för second hand och ekologiska underkläder. Så långt det bara går. Och det där runda, det får vi jobba med att ta bort. Så är det bara.


Bristande etik och miljöarbete
Sjukt snyggt
Rena kläder - industrin

Där hittar ni lite, klicka er runt. LÄS. Det finns mycket mer att se. Vi måste faktiskt öppna ögonen.

Ja, måndag. Men det känns snarare som söndag... Imorgon börjar skolan och det är väl alltid skönt att få lite rätsida på livet!
Idag är en ta itu med dag, inte för att jag har tagit itu med så mycket, men ändå. Körlektion gick helt okej och jag körde med en tredje lärare idag. Bokade in halkbana på fredag och en ny körlektion på torsdag. Ska verkligen försöka köra lite hemma också. Och ta itu med teorin. Jag har jobbat lite på det nu. Lite i alla fall.

Usch, jag har massor av saker att göra och jag kommer mig inte riktigt för att göra dem. Det är ju att börja greja som är värst, inte så farligt när man är mitt i det.

Äsch, nu tar vi itu med saker istället!

Jag är less på alla moralmänniskor som ska försöka tala om för mig hur jag ska leva mitt liv. Vad som är rätt och vad som är fel.
Jag bestämmer faktiskt det alldeles själv! Hittills har det ju inte gått dåligt för mig, varför skulle jag börja välja fel nu? Nej,  nu får ni ta och ge er!

Fullast av alla, gärna utomlandsresor i en vecka eller två och mest bara supa, minnesluckor från kvällen, fullast på festen osv.
Om allt detta innebär att man inte är beige, då är jag nog beige ändå.
Och vet ni vad?
Jag gillar det.
Jag vill vara beige.

Jag är en sucker för Peter LeMarc. Hans texter, musiken och rösten.
Det är en fantastisk blandning. För er som aldrig lyssnat, lyssna.

Jag blir så besviken!
På mig själv då. När jag inte klarar av allt jag vill. När jag inte kan. Jag är van vid att kunna och det jag inte kan det har jag alltid lärt mig fort. Men det där förbannade körkortet känns flera mil bort. När alla andra bokar uppkörning och teoriprov försöker jag komma så långt att jag får fara på halkbanan. Jag är helt kass på att köra bil. Det spelar liksom ingen roll vad alla andra än säger. Så är det bara. Jag känner det när jag kör bil, jag känner att alla andra tänker det också. Även om dem inte säger det. Usch, jag kan liksom inte bara sudda bort den där känslan av att jag inte klarar det. Jag kan inte det. För köra bil kan jag då inte och hur ska jag kunna ta körkort om jag inte kan köra bil? Nej, helt oförståeligt för er också förstår jag. Usch.
Jag är inte van vid att kunna och jag gillar inte känslan av att vara okunnig, dum.

Nej, nu tänker jag städa istället för det är mycket trevligare än att sitta och älta körkortet som bara gör att jag mår dåligt.

Inser att jag verkligen måste kolla upp när vi åker och när vi kommer hem från Irland. Jag hoppas verkligen att det är klart vilka datum det är. För jag vill skriva högskoleprovet och måste kolla så jag kan det innan jag anmäler mig. Shit. Jag börjar vara stor nu va, typ. 15 april då ska ansökan till universitet vara inne. I mars åker jag till Irland i TRE veckor. Helt sjukt. Känns som att jag växer ifrån mig själv. Men jag vet att det är oundvikligt och jag vet att jag kommer gilla det när jag väl är där.
För jag längtar bort, som vanligt. Jag har alltid en längtan bort, till något nytt, till något annat. Så är det bara. Sån är jag.

Ja, jag är faktiskt ledig. Efter att ha jobbat typ 10 av 11 dagar så är jag ledig. Konstigt. Jag har svårt för att vara ledig, svårt för att inte göra något. Det blir så tråkigt att ingenting göra.
Jag skulle kunna ta vilket jobb som helst nästan bara för att ha något att göra. Jag blir rastlös annars.

Och jag är sjuk. Igen eller fortfarande. Jag vet faktiskt inte. Och jag är sugen på loppisar och second hand butiker med fina saker som är praktiska och fina och inte tråkiga och opraktiska som det man köper annars. Jag vill hitta fina gamla klänningar och klä mig som min mammas farmor. I städrockar som min mamma så vackert kallar det.
Jag vill klippa håret ännu mer. Frågan är bara hur jag ska få till det. Och luggen. Den där luggen, vad gör man med den. Jag har beslutsångest men funderar på att ta saxen innan jag målar naglarna och klippa!
Man vet aldrig med mig! Och jag vill köpa hårrullar. Gammeldags hårrullar, fina och färgglada hårrullar. Små förstås och sen rulla håret och sova med.

Jag beundrar Mia Skäringer för hennes utlämnande bok. Jag kan inte ens vara så utlämnande med mina nära och kära. Jag beundrar henne starkt.

Jag undrar var jag ska få tid ifrån. Tid till livet. Jag jobbar endel. När jag är ledig är jag bara helt slut. Usch. Jag saknar mina vänner för jag träffar dem så sällan. Jag har fullt upp helt enkelt och min sjukdom gör sig påmind dygnet runt.
Men jag har klippt mig, kortkort. Jag är nöjd!

Jag har mest jobbat hela helgen. Ja och ätit förstås. Och sovit då. Men sömnmässigt är jag på minussidan. Men det löser sig med tidig sänggång ikväll och sovmorgon imorgon!
Jag är lite impulsiv ibland. Jag har precis klippt mig.  Mycket mycket kortare än tidigare. Men jag är nöjd. Nu vet ni.

Peter LeMarc har spelats hela dagen. Jag har ändå ingen julstämning och jag älskar hans musik så det funkar perfekt. Nu blir det att rulla håret, sen sängen och jobb imorgon. Mysigt värre alltså!
Äsch, jag har inget vettigt att säga. Jag vill bara sova nu.

Och jag slår in julklappar, äter choklad och lyssnar på Peter LeMarc. Wow. Vilken julstämning! Eller inte, men det är mysigt så här också. Jag valde rosa snöre till julklapparna, mycket piffigare så och ett beiget papper fick det bli och rött lack. Ska försöka slå in alla julklappar idag, för imorgon jobbar jag och sedan jobbar varje dag (förutom måndag) till och med den 1 Januari.
Känns skööönt att få jobba och tjänar pengar, mycket mycket skönt!
Blev ingen körlektion i veckan för jag hade inte tid att fara på den jag skulle ha haft i tisdags och det fanns inte tid att ha någon annan gång. Men det blir på måndag i alla fall, skönt! Och innan dess har jag förhoppningsvis hunnit köra en hel del hemma, vi får väl se hur tiden räcker till.
Nej, nu ska jag röja upp lite här innan det är dags att fixa middag och annat!

Jag köpte hårrullar idag. Till mig själv givetvis. Och samtalet mellan mig och kassörskan lät såhär:
K (Kassörska): Åh, vad smart att köpa hårrullar till mormor! Hör sockarna till det paketet eller är det ett separat paket eller är dem till dig eller ska dem med tröjorna?
P ( Petra): Hårrullarna är till mig och sockarna är ett paket som inte ska slås in och tröjorna är ett paket.
K : Åh, hur många kartonger behöver du till det här?
P: Inga.
K: Ja, då tar vi tre. Då har du en till mormors hårrullar, en till pojkvännens tröjor och en till mammas sockar.
P: Eh, två räcker. Tack.

Jag tror att hon var döv, eller så struntade hon i vad jag ville. Jag vet inte. Men trevlig var hon i alla fall. Och ny. Så jag förlåter henne givetvis för att hon inte lyssnade. Och med tanke på att kön var flera meter lång efter mig och även i dem andra två kassorna så är det okej. Hon var stressad bestämmer vi.

Man kan ändå aldrig äta sig mer än mätt.

Har en moder som är och handlar.
Florsocker och pepparkakshus!
Japp, iår ska jag fuska. Jag brukar göra mitt egna pepparkakshus från grunden, men nej inte iår. Mest för att tiden helt enkelt inte räcker till. Och det är inte roligt om man måste stressa så är det bara.
Är trött som tusan och har dammsugit av mitt sängöverkast, filtarna och kuddarna på sängen. För att Buster alltid ligger och drar tovor där så det är fullt i tovor. Tråkigt nog.
Och jag vill sy. För jag ska sy ett lapptäcke. Men. Jag måste tvätta tygerna först så att dem inte ska krympa mer. Tror ni det finns några tvättider då? Neeeej! Och jag blir galen. Jag vill sy NU!
Nej, nu gör vi något annat.

Petra är...

...i farten igen. Låter allvarligt det där. Eller så är det bara för att jag lyckats stiga upp ur sängen!

... det unga judarnas röst. Synd för dem unga judarna att jag är kristen då!

... hetast på jorden! Låter fint det va, men knappast troligt!

...kär i en båt. Okej, Jag är inte vidare förtjust i båtar, men låt gå då!

... nu chef för vård och omsorg. STOPP! Jag vill faktiskt gå ut skolan först. JAG VILL DET.

... helbra! Ja, men faktiskt.

... stad. Njaaa, så stor är jag faktiskt inte!

... på fika besök. Mums!

... sångarens (Brolle) nya sambo. Ojdå, ja, vi har ju träffats men såå långt trodde jag inte att det gått!

... vansinnigt snygg! Ja, det här var ju riktigt roligt för tydligen är jag väääldiiigt snygg!

...kanon! Ja, jag håller med!

... hoppfull! Man vet ju aldrig!



Måste säga att det här var ganska roligt. Och för er som nu inte fattar vad det handlar om.
Jag googlade på mitt namn och skrev sedan är. "Petra är" och sen skrev jag inte resultat som kom fram! Faktiskt roligt och på något vis kan man låtsas att det handlar om en själv så får man lite vardagspepp! Idén kom från Anna som bjuder på massor med bilder på fina klänningar och annat!

Känns ibland som att jag inte hinner med det jag behöver hinna med. Just nu är det så.
Idag är jag dessutom trött för mina grannar hade party en helt vanlig veckodag och jag började 6.45, inte snällt! Dock satt det en lapp på dörren där hon bad alla grannar om ursäkt så nu kan jag inte vara arg på henne längre. Det går ju inte nu!
Vilket väl är bra, men ibland vill man bara ha någon att skylla alla sina problem på, någon att vara arg på. Men det går inte i ett sånt här läge!
Sista dagen på praktiken för den här veckan, sen jobb lördag, ledig söndag och sen praktik igen på måndag!
Och sen tänker jag sy ett lapptäcke, jag vill så gärna göra det. Jag vill det och nu har jag köpt fina tyger så det kommer bli kanonfint! Det är jag säker på. Frågan är bara vars jag ska gräva fram tiden ifrån. Det är inte allt för lätt.
Tiden går så fort.  Idag är det torsdag, imorgon är det fredag och sen är det helg och sen börjar veckan om igen. Och alla blir vi äldre.

Det här är en sån här dag då jag önskar att jag slapp ha praktik.
Jag vill fara till min pappas jobb och julpyssla, för visst är jag bara 12 år fortfarande? 5 år kanske är mer korrekt. Men något i den stilen i alla fall. Så nu kan jag inte fara och julpyssla. Jag tänker köpa egna saker och sitta och pyssla själv här hemma. Jag har bara tusen saker jag ska göra först innan jag hinner pyssla.
Och nu tänker jag klä på mig och göra allt jag måste göra för att ingen ska tuppa av när dem ser mig.
Sen tänker jag göra pepparkaksdeg, den ska få stå till på måndag morgon eller till imorgon eftermiddag. Jag vet faktiskt inte än.
Sen tänker jag städa. Eller städa och städa vet jag inte. Hänga in alla nytvättade kläder i garderoben.
Helst av allt vill jag bara gå och köpa tyg och sy. Ja, förstå så mycket roligare än all praktik i världen. Usch. Nej, nu ska vi vara glada. 
Det är ju trots allt snart jul och idag ska jag få julpynta på min praktik!

Är livrädd för att köra över någon eller krocka varje gång jag kör bil. Helt sjukt egentligen. Jag har ju bara kört sen jag var sexton, det är ju bara två år. Men ändå. Så egentligen skulle jag vilja varna alla människor och be dem låsa in sig. Men vad är oddsen att JUST JAG skulle krocka. Speciellt när man är på en parkeringsplats där det bara står tomma, ensliga, ensamma bilar. Den måste vara typ NOLL. Seriöst. Dagens körlektion fungerade bättre. Undrar om det beror på att jag hela tiden sa att det där var bra gjort. Seriöst. Min första parkering var perfekt. Allt var perfekt, det fanns ingenting att anmärka på. Problem uppstod dock då han berättade för mig hur man ska tänka. VADÅ TÄNKA? JAG KÖR JU. Min hjärna är förmodligen inte gjord för att jag ska tänka. Nej, gör det bara liksom.

Och för övrigt kör jag tydligen fort när jag parkerar. Ja, tant Petra kör tydligen fort då. Men aldrig annars. Jag har inte hittat gaspedalen liksom.

Jag använder hårnålar. Varje dag faktiskt. Problemet är att jag glömmer dem i håret och vaknar och har en hårnål i huvudet eller hittar dem när jag duschar eller något annat fantastiskt.
Ett annat problem är att jag tappar bort dem. Jag hittar dem överallt. Duschen, sängen, under sängen, under datorn, i badrummet, på sminkbyrån, på tv:n, i byxfickor, i morgonrocken. Ja, praktiskt taget ÖVERALLT.
Jag blir tokig. Jag måste ha dem för annars kan jag inte sätta upp håret. Men dem behöver inte försvinna, glömmas bort eller hittas överallt. Det skulle finnas en manick som drar åt sig alla hårnålar och håller koll på dem åt mig för jag är tydligen inte kapabel till att hålla koll på dem. Suck.


Men jag gillar julen. Så jag är glad ändå.