Adjö då
Jaha, imorgon klockan fem kommer taxin och då lämnar jag Boden för en resa mot Kallax. Sen lämnar jag Kallax för en resa mot Arlanda. Sen säger jag adjö till Sverige för tre veckor framåt!
Och efter ca 2 timmar och 45 minuter i luften så landar jag på Irländsk mark! Och då spenderar jag ungefär tre veckor i Dublin på praktik. Och förmodligen kommer jag inte blogga alls under dessa tre veckor! För jag är inte så förtjust i att släpa med mig datorn, men däremot är kameran med så det kommer säkert bilder senare!
(Första bilden är min egna, den andra är lånad av ving.)
Jag hoppas att ni har det bra i tre veckor nu så ses vi igen 1 april!
Internationella kvinnodagen!
Ja, så heter den här dagen så vackert så!
Men jag är faktiskt inte alls förtjust i den här dagen. Vilket många nu säkert tycker är konstigt.
Varför ska kvinnor få ha en egen dag men inte män? Vars är jämnställdheten i det? I allt ska vi allt sträva mot att bli jämnställda, men så får kvinnor helt plötsligt en egen dag. Då måste ju männen också få en, för jämnställdhetens skull. Missförstå mig inte. Givetvis tycker jag att det är superviktigt att vi hyllar de kvinnor som kämpat/kämpar för en rättvis vardag. Självklart. MEN om vi nu ska sträva mot ett jämnställt samhälle så måste faktiskt männen också få en egen dag. Och kvinnorna som kämpat/kämpar dem behöver vi hylla varje dag.
Varje dag tycker jag att vi ska hylla både kvinnor och män som kämpar. Oavsett vad man kämpar mot. Klockan, vardagen, tristessen, krig, misshandel osv.
Förstår ni poängen?
Ja, tack till mer jämnställdhet och en internationella karldagen!
Men jag är faktiskt inte alls förtjust i den här dagen. Vilket många nu säkert tycker är konstigt.
Varför ska kvinnor få ha en egen dag men inte män? Vars är jämnställdheten i det? I allt ska vi allt sträva mot att bli jämnställda, men så får kvinnor helt plötsligt en egen dag. Då måste ju männen också få en, för jämnställdhetens skull. Missförstå mig inte. Givetvis tycker jag att det är superviktigt att vi hyllar de kvinnor som kämpat/kämpar för en rättvis vardag. Självklart. MEN om vi nu ska sträva mot ett jämnställt samhälle så måste faktiskt männen också få en egen dag. Och kvinnorna som kämpat/kämpar dem behöver vi hylla varje dag.
Varje dag tycker jag att vi ska hylla både kvinnor och män som kämpar. Oavsett vad man kämpar mot. Klockan, vardagen, tristessen, krig, misshandel osv.
Förstår ni poängen?
Ja, tack till mer jämnställdhet och en internationella karldagen!
Måndag och vaccination
Måndag och skola.
Fast jag tog mig aldrig till skolan. Nej, jag passade på att köpa en ny jacka och vaccinera mig.
Och det där med att vaccinera sig vill jag faktiskt inte göra om. För hon som vaccinerade mig högg in sprutan i armen samtidigt som hon sprutade in allt vaccin bara sådär. Och det gjorde ont. Så in i bomben. Och jag är verkligen inte känslig på det sättet, finns inte den möjligheten när man är blodgivare. Jag snarare gillar att se nålar stickas in, fascineras kanske är rätt ord, inte gillar. Men fascineras. Men inte idag, det gjorde bara ont och jag vill skrika åt hon som vaccinerade mig för jag tror knappast att hon själv skulle vilja vara med om samma sak.
Och eftersom att jag är kunnig på det här området, eller har kunniga runt om mig. Så vet jag att det inte är så man gör. Det ska knappt kännas. Och hon som vaccinerade mig på sjukhuset hon var sjukt duktig. Det kändes inte ens.
Nej, inga mer klagomål på det här inte. Nejnej. Jag kommer beklaga mig åt mina vänner imorgon. Faktiskt.
En vecka kvar sen sticker jag! :)
Fast jag tog mig aldrig till skolan. Nej, jag passade på att köpa en ny jacka och vaccinera mig.
Och det där med att vaccinera sig vill jag faktiskt inte göra om. För hon som vaccinerade mig högg in sprutan i armen samtidigt som hon sprutade in allt vaccin bara sådär. Och det gjorde ont. Så in i bomben. Och jag är verkligen inte känslig på det sättet, finns inte den möjligheten när man är blodgivare. Jag snarare gillar att se nålar stickas in, fascineras kanske är rätt ord, inte gillar. Men fascineras. Men inte idag, det gjorde bara ont och jag vill skrika åt hon som vaccinerade mig för jag tror knappast att hon själv skulle vilja vara med om samma sak.
Och eftersom att jag är kunnig på det här området, eller har kunniga runt om mig. Så vet jag att det inte är så man gör. Det ska knappt kännas. Och hon som vaccinerade mig på sjukhuset hon var sjukt duktig. Det kändes inte ens.
Nej, inga mer klagomål på det här inte. Nejnej. Jag kommer beklaga mig åt mina vänner imorgon. Faktiskt.
En vecka kvar sen sticker jag! :)
Våren är här, jag firar trots att det är mars!
Nu är våren här, det har jag bestämt! Och när våren kommer är det dags att plocka fram vår och sommar kläder.
Den här våren kommer jag köra väldigt mycket på leggings, linne och knytskjorta. Galet snyggt, enkelt och bekvämt! Och till en hyfsat trist outfit kan man alltid matcha med röda läppar och snygga skor! Här kommer två av mina favoriter!
Dem röda fick jag av Frida, min brors sambo och dem vita har jag själv köpt förra året.
Nu är jag redo för våren, på riktigt! Förmodligen kommer inköpen att bli fler så fler skor kommer, fler outfits kommer. Men nu får det vänta med shoppingen innan Irland.
Den här våren kommer jag köra väldigt mycket på leggings, linne och knytskjorta. Galet snyggt, enkelt och bekvämt! Och till en hyfsat trist outfit kan man alltid matcha med röda läppar och snygga skor! Här kommer två av mina favoriter!
Dem röda fick jag av Frida, min brors sambo och dem vita har jag själv köpt förra året.
Nu är jag redo för våren, på riktigt! Förmodligen kommer inköpen att bli fler så fler skor kommer, fler outfits kommer. Men nu får det vänta med shoppingen innan Irland.
Jag är född i fel kropp, med fel kön...
I alla fall om jag vill bli hockeyproffs. Tack och lov så vill jag ju inte det.
Men i ett samhälle där vi säger att vi är jämlika, där kan bara killar leva på sitt hockeyspelande. Är inte det förbaskat orättvist? Så då är vi trots allt inte jämlika, killarna är bättre helt plötsligt. Sen ska vi kvinnor gärna leva på deras enorma löner, le och se glada ut. Vara trådsmala och vältränade, aldrig äta onyttigt. Helst ska man kunna göra en tvserie som heter något i stil med "hockeyfruar", som kan vinna priser på guldbaggegalan. Och man ska då vara den perfekta frun och det enda man gör är att se snygg ut i den där såpan. Man har massor med ungar som man inte tar hand om för det gör nannyn, man har ett gigantiskt hus med en miljard saker i som man inte städar, för det gör städerskan. Och förmodligen så är både nanny och städerskan unga utländska kvinnor med dåligt betalt.
Nej, alltså jag vill inte vara fördomsfull, men det är ju faktiskt det här media proppar i oss. Detta liv i all ära, men hur många människor kommer dit? Inte så många, de allra flesta nöjer sig faktiskt med ett jobb som betalar räkningarna och ger mat på bordet. Man ska helst inte jobba alltför mycket heller, man vill ju kunna spendera tid med sin familj, man behöver inte allt extra lyx som alla rika kvinnor har. Det räcker med en blomma ibland eller ett bad eller nya kläder. Livet är gott nog som det är, man behöver inte alla pengar.
En tanke jag har kring dessa kvinnor är Vill dem inte uträtta något? Jag vill det, jag vill lämna världen lite bättre än när jag kom till den. Dem kanske skänker miljarder kronor men gör dem något med hjärtat? Det undrar jag. För har man pengar i överflöd är det lätt att ge bort, men dem har tid i överflöd är dem inte beredda att ge bort den? Att dela med sig av sin oändliga tid? Det finns människor som inte har ett öre över i slutet på månaden, men dessa delar med sig av sitt liv, av sin tid som knappt räcker till. För att deras hjärta vill.
Vill inte rika kvinnor uträtta något, förbättre världen, ge lite av sin tid?
Men i ett samhälle där vi säger att vi är jämlika, där kan bara killar leva på sitt hockeyspelande. Är inte det förbaskat orättvist? Så då är vi trots allt inte jämlika, killarna är bättre helt plötsligt. Sen ska vi kvinnor gärna leva på deras enorma löner, le och se glada ut. Vara trådsmala och vältränade, aldrig äta onyttigt. Helst ska man kunna göra en tvserie som heter något i stil med "hockeyfruar", som kan vinna priser på guldbaggegalan. Och man ska då vara den perfekta frun och det enda man gör är att se snygg ut i den där såpan. Man har massor med ungar som man inte tar hand om för det gör nannyn, man har ett gigantiskt hus med en miljard saker i som man inte städar, för det gör städerskan. Och förmodligen så är både nanny och städerskan unga utländska kvinnor med dåligt betalt.
Nej, alltså jag vill inte vara fördomsfull, men det är ju faktiskt det här media proppar i oss. Detta liv i all ära, men hur många människor kommer dit? Inte så många, de allra flesta nöjer sig faktiskt med ett jobb som betalar räkningarna och ger mat på bordet. Man ska helst inte jobba alltför mycket heller, man vill ju kunna spendera tid med sin familj, man behöver inte allt extra lyx som alla rika kvinnor har. Det räcker med en blomma ibland eller ett bad eller nya kläder. Livet är gott nog som det är, man behöver inte alla pengar.
En tanke jag har kring dessa kvinnor är Vill dem inte uträtta något? Jag vill det, jag vill lämna världen lite bättre än när jag kom till den. Dem kanske skänker miljarder kronor men gör dem något med hjärtat? Det undrar jag. För har man pengar i överflöd är det lätt att ge bort, men dem har tid i överflöd är dem inte beredda att ge bort den? Att dela med sig av sin oändliga tid? Det finns människor som inte har ett öre över i slutet på månaden, men dessa delar med sig av sitt liv, av sin tid som knappt räcker till. För att deras hjärta vill.
Vill inte rika kvinnor uträtta något, förbättre världen, ge lite av sin tid?
