Livet Via Mig

Jag är en sådan människa som inte gillar att handla via internet. Jag älskar att gå runt i butiker, att titta, känna, lukta och där och då ta med mig sakerna hem.
Jag vill inte vänta, jag vill inte vara osäker på vad jag får hem. Jag klarar inte av väntan, osäkerheten. Men vissa saker kan man inte få tag i på något annat sätt än att beställa det. Speciellt inte när man bor i en liten stad. Men jag försöker så gott det går att handla i butik, att ta med mig varorna på en gång. Det gör jag.

Problemet är inte att vi tar in muslimer, för mig är dem hemskt välkomna. Det tråkiga är att vi inte tar hand om dem. Alla flyktingar från olika länder som kommer hit borde få samma chans som vi får, men det får dem inte. Och det är där vi failar. Tänk om vi kunde ge alla flyktingar en ordentlig utbildning i Svenska, ett snabbt beslut ifall de får stanna eller inte, en chans att plugga, en chans att bli något. En chans att hjälpa utländska läkare, lärare och liknande att faktiskt arbeta inom det dem kan. Vi måste ta hand om de som kommer hit oavsett vilket land de kommer ifrån, oavsett religion. Vi måste värna om varandra och vara medmänniskor. Precis som de som kommer hit måste respektera oss så måste vi respektera dem.



Och nu vet jag.
Jag vet vad jag vill göra.
Jag har lagt upp en plan, jag har ett mål att sikta på, en livsväg som jag vill vandra.
Jag vet vad jag vill bli.
SÅDETSÅ.

Vem är jag och vad vill jag med mitt liv?
Ja, sånt sitter jag nästan alltid och funderar på. Och i perioder tappar jag bort mig själv, glömmer bort mina värderingar och låtsas som att ingenting spelar någon roll. Fast egentligen så gör allt så ont och jag försöker glömma. Glömma att det gör ont, att det finns saker som faktiskt skadar mig. Sen ler jag, mitt allra bästa eller knäppaste leende och sen tror ni mig.
Men vet ni vad? Det gör ingenting, jag gillar nog det på något sätt. Fast jag älskar att försvinna in i mig själv och bara ladda upp, hitta tillbaka och bli den jag är och att veta vad jag står för. Och det kan jag bara göra om jag får lugn och ro, vilket nästan känns som en omöjlighet när man bor i stan. Jag ska inte bo i centrala stan, jag vill bo utanför så att jag kan vara jag utan tvivel.
Men ibland får man bara låta livet vara som det är, ta det dag för dag. För vi vet alla att det finns en plan, det löser sig. Jag vet det. Vad ni än tror så vet jag att en dag blir det bra. Så är det bara.

Läser överallt om att nu ska vi minsann bojkotta Slitz. Jaha, varsågod gör det, ha så kul.
Ingen som har funderat över hur mycket Slitz vinner på allt det här? Alla som inte vill läsa tidningen köper den inte, men kanske fler nu kommer köpa den eftersom att den fått så mycket uppmärksamhet. Man brukar ju säga att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Vad vet jag?

En av dem sakerna som folk upprörs på är att Slitz skickat ut ett gäng grabbar som har "tagit tempen" på brudarna i Boden på krogen. Vi (ja, för jag bor ju där...) är tydligen snygga och lätta att få i säng så länge du inte pratar Norrländska. Kan så hända. Folk tar illa upp, inte jag. Varför skulle jag?
För det första jaha, låt dem tycka att vi är snygga då, låt de göra en jämförelse av vårat yttre och bedöma det. Vi står faktiskt och fixar oss och jag vet inte hur många tjejer som jag pratat med som uppskattar uppmärksamheten. För just det här är tacken för att vi fixar oss, vi får höra att vi är snygga och det glädjer oss. Vill man inte ha den uppmärksamheten kan man antigen låta bli att fixa sig eller stanna hemma. Killar kommer bedöma, jämföra och betygsätta, precis som vi tjejer gör. För det gör vi, i alla fall jag och mina vänner. Men vi kanske är hemskt unika och konstiga.
För det andra, jag kan faktiskt inte uttala mig om huruvida det är lättare att få en tjej i säng i Boden än i Luleå eller lättare för att du har en annan dialekt. Jag kan givetvis endast utgå från mig själv och mina vänner. Men är det då något fel att tjejer hoppar i säng med killar? Det är ju helt okej att killar gör det, ska vi nu prata jämnställdhet så ska väl ändå tjejer ha det valet också, eller? Jag bryr mig faktiskt inte om alla i hela världen säger att tjejer i Boden är lättfotade, jag har fortfarande ett eget val, ett eget tyckande och tänkande och jag väljer själv om jag vill vara lättfotad eller inte.

En annan sak som upprör är den uråldriga synen på kvinnor som objekt och att mannen har rätt att ligga runt. Ja, ironi eller inte. Men hallå vad tror ni om killar? Här visar många kvinnor sin tydliga syn på mannen som förlegad och dum. Japp. Det är mina slutsatser i alla fall. Jag tror att killar har mer vett och är smartare än att dem faktiskt går på det där, jag är nästan 100% säker på att det är en väldigt liten skara som faktiskt tror att det där är sant. Jag har nog aldrig ens träffat på en kille med dessa åsikter och skulle jag göra det så orkar jag helt enkelt inte lägga ner tid på honom.

Det finns lika många män som kvinnor som tycker att det som står i Slitz är skit och det finns lika många kvinnor som män som tycker att Slitz är en kanon tidning. Länge leve yttrandefriheten!

Jag är alldeles tom idag.
Och jag vet inte varför.
Eller kanske.
Men det gör för ont att tänka på.
Så vi låtsas som att jag inte vet.
Då gör det inte lika ont.

Jag behöver inga manualer på hur jag ska lyckas karriärsmässigt, jag vill inte ha några manualer på hur jag ska bli lycklig, jag tänker inte läsa manualer om hur jag hittar min drömpartner, jag dör hellre än låter en veckotidning bestämma hur jag ska hålla mitt förhållande levande.
Jag är less! Tänk hur mycket vi matas i om hur vi ska göra för att bli lycklig eller klättra på karriärsstegen. Och alltid med löfte om att alla klarar det för det är så enkelt. Vad händer om man inte klarar det? Är man dum i huvudet för att man inte klarar av att bättra sin självkänsla med hjälp av tips från Mia Törnblom? Eller har man ingen självdisciplin om man inte klarar av att gå ner i vikt själv, med hjälp av en viktklubb eller liknande?
Vi ska hela tiden ge människor manualer på hur dem bäst lever sina liv, fastän vi aldrig någonsin promenerat i deras skor. Och vad händer egentligen när vi inte klarar av viktnedgången eller karriärsklättringen med hjälp av deras lätta steg för steg guide.
Jag tror att det vi sakta men säkert gör är att bryta ner varandra och oss själva med alla dessa guider. Vi måste våga leva våra egna liv, visst tips kan vara kanonbra. Men de ska inte efterföljas av en text som säger att det inte går att misslyckas. För där och då vi följer dessa listor slaviskt lämnar vi över vårat liv i Blondinbellas händer och jag kan då lova er att hon aldrig levt mitt liv! Hon har inte sett det jag sett, vi lever i två olika dimensioner och hon kommer aldrig att se det som jag ser det. Därför får vi nog faktist fundera rätt noga på hur vi göra med alla dessa listor, för det är inte bara VeckoRevyns fel för att dem publicerar dem, vi ber faktiskt om dessa listor. Och vi kan bara ta ansvar för våra egna liv, försök göra det också!

Jag hann även med en sväng på röda korset idag och införskaffade en bok och ett väldigt vackert tyg! Boken heter "Massage på 5 minuter" och handlar om precis det. Tyget får ni bild på här! :)

Alla kommer bli upprörda men det är INTE så enkelt när man har två jobberbjudanden! Jag ska försöka avgöra vad som blir bäst, vad som är lättast att kombinera med studier, vad som jag vill göra och jag ska jag det IDAG. Förstår ni hur jobbigt det är att få TVÅ jobberbjudanden. Ja, för jag sitter i den situationen just nu. Det ena kan leda till fast jobb. Och jag vet att de allra flesta i min ålder, som tar studenten nu. De har inte det valet, de får inga jobb.
Så här sitter jag nu, tragiskt nog och beklagar mig över att jag kan välja jobb. Japp. Sjukt, jag vet. Det hade jag ju inte räknat med alltså. Men ibland är livet inte så förutsägbart!

För övrigt kom våran insändare in i tidningen idag, om nationella proven. Jag lägger in en bild på den senare när jag har målat naglarna och kan fota.

Tills dess får ni se min hund som har kommit på den nya grejen. Istället för att gå till köket där vattenskålen är tar man helt enkelt det vatten som finns i mattes vattenglas på bordet!

Jag bara pluggar idag. Eller ja, jag har varit på stan också. Fy på mig alltså!
Imorgon far jag till skolan och skriver prov. Sen åker jag hem. Sen tar jag bilen till Luleå och far på arbetsintervju. Fint alltså. Hoppas det går bra. Håller tummarna för mig själv och ger mig en lyckospark i rumpan!
Hoppas ni har det bra ändå!