Livet Via Mig

Nu är jag en av dem.
En av alla dem med körkort.
För nu har jag också KÖRKORT!

Idag är en trevlig dag som har bjudit på skratt, allvar och massor med trevligheter.
Vi fortsätter med samma sak tills vi kryper ner i sängen!

Har gjort ingenting idag. Jag och lillebror såg tv hela förmiddagen, helmysigt! Eftermiddagen spenderades med Nicola, min finaste brorsdotter! Och nu ska jag se Bones och sprätta upp en kjol för att jag sytt fel och ja, den här kvällen kan väl inte gå fel!

Ibland är livet sådär fantastiskt! Jag har hunnit träffa fantastiska människor i helgen. Alla på en och samma kväll dessutom! Ku på en fredagkväll är en kanon start på helgen. Där träffade jag fint folk. Massor med fint folk.
Jag är en såndär som gillar att träffa folk. Men bara ibland. Jag måste få bara ensam, dra mig undan och bara vara. Få tänka, pyssla och greja på med allt möjligt.
Jag tycker om att gå på stan själv, jag behöver inte ha med mig någon. Det är nästan bättre att vara själv. Jag är social när det är folk runt mig. Jag tycker om att vara social, det är så mysigt med människor. Men på samma sätt vet jag att jag måste få dra mig undan. Slicka rent mina sår, njuta av livet, njuta av allting som Gud skapat.

Min stora stora i-landsproblem är nu det att jag vill plugga till hösten. Japp, det vill jag. Och jag tror bestämt att jag ska plugga till socionom. Men det är struntsamma vad jag ska plugga till egentligen. Mitt problem är att om jag ska plugga måste jag flytta till en större stad. Vad jag än ska bli så måste jag flytta till en större stad. Och det vill jag ju verkligen inte. Faktiskt. Jag vill bo i en liten stad och bara mysa på. Ingen större stad här inte.
Och jag vet inte hur jag ska lösa det. Men på något sätt måste det gå. Jag och Buster måste hitta ett bra sätt att lösa det här på. Så vi kan krypa tillbaka till ensamheten när vi vill. Det får lösa sig på något vis helt enkelt.

Idag har varit en riktig skitdag.
Ni vet en sån där dag då allting börjar fel och sen kommer man liksom inte ur den onda cirkeln.
Så nu peppar jag med Jojje Wadenius - Jag är det fulaste som finns. Det är nog världens bästa pepplåt. Även om texten tyder på allt annat. Men åh så bra den är när man har en dag då allt går fel.
Åh, så bra den är. För min mage är som en bongotrumma och håret som en risig kvast och jag svajar minsann som en mast! SÅ DET SÅ.
Nu känns min dag genast mycket bättre. Jag gillar den här låten. Mums!

I övrigt måste jag säga att huvudsaken är en bra grej! Och för er som inte vet vad det är så säger jag bara hjälpmedel för olika funktionsnedsättningar. HA. Där fick ni. För det visste ni inte.
Äsch.

Nej, nu ska vi lyssna på hur fula vi är innan vi kan sova!

Jag ger upp. Jag ger upp. Det här med att blogga ska inte jag göra. Skitdag!

Jag älskar kläder. Jag älskar att shoppa nya kläder. För er som känner mig är det här ingen nyhet. Rean är min bästa vän och garderoben fylls hela tiden på med nya kläder som  jag mest troligt aldrig kommer använda.
Hur sjukt är inte det? Just när jag står där i butiken känns den där tröjan för 149 kr som ett jättebra köp, när jag kommer hem och testar den så är den inte alls lika fin. Kanske är det berusningen, endorfiner som pumpas ut när jag hittar något nytt fint.
För jag mår ju bara bra i ett par minuter efter köpet, det är ingen långvarig lycka som man kanske kan tro. Så då är frågan förstås, varför? Varför står jag där gång på gång i butiken och köper kläder jag egentligen inte vill ha eller kommer använda bara för att dem är billiga och snygga.
Jag känner att jag är inne i en sådan period då jag måste rannsaka mig själv och mitt beteende. På alla sätt och vis, inte bara klädköp, utan hur jag bemöter andra, vad jag äter, när jag äter, varför jag äter, hur jag sminkar mig, varför jag sminkar mig osv. ALLT SKA GÅS IGENOM. Jag är sådan som människa. Jag måste rannsaka mig själv ibland för att orka, för att vilja. Men nu var det längesen sist.
I somras bestämde jag mig för att bara köpa kläder på second hand förutom underkläder som ska vara av ekologisk bomull så gott det går. Det gick bra till en början. Men sen stupade allt. Kanske blundade jag för verkligheten och brydde mig bara om mig själv. Eller för att jag blev rundare och det var svårt att hitta kläder som passade. Jag vet inte. Men nu tänker jag bjuda på verkligheten. Den vi inte får blunda för och sen tänker jag lova mig själv att göra det bästa för att förbättra verkligheten. På mitt sätt, på det sätt som passar mig och som jag känner att jag kan. Jag ska än en gång bestämma mig för second hand och ekologiska underkläder. Så långt det bara går. Och det där runda, det får vi jobba med att ta bort. Så är det bara.


Bristande etik och miljöarbete
Sjukt snyggt
Rena kläder - industrin

Där hittar ni lite, klicka er runt. LÄS. Det finns mycket mer att se. Vi måste faktiskt öppna ögonen.

Ja, måndag. Men det känns snarare som söndag... Imorgon börjar skolan och det är väl alltid skönt att få lite rätsida på livet!
Idag är en ta itu med dag, inte för att jag har tagit itu med så mycket, men ändå. Körlektion gick helt okej och jag körde med en tredje lärare idag. Bokade in halkbana på fredag och en ny körlektion på torsdag. Ska verkligen försöka köra lite hemma också. Och ta itu med teorin. Jag har jobbat lite på det nu. Lite i alla fall.

Usch, jag har massor av saker att göra och jag kommer mig inte riktigt för att göra dem. Det är ju att börja greja som är värst, inte så farligt när man är mitt i det.

Äsch, nu tar vi itu med saker istället!

Jag är less på alla moralmänniskor som ska försöka tala om för mig hur jag ska leva mitt liv. Vad som är rätt och vad som är fel.
Jag bestämmer faktiskt det alldeles själv! Hittills har det ju inte gått dåligt för mig, varför skulle jag börja välja fel nu? Nej,  nu får ni ta och ge er!

Fullast av alla, gärna utomlandsresor i en vecka eller två och mest bara supa, minnesluckor från kvällen, fullast på festen osv.
Om allt detta innebär att man inte är beige, då är jag nog beige ändå.
Och vet ni vad?
Jag gillar det.
Jag vill vara beige.

Jag är en sucker för Peter LeMarc. Hans texter, musiken och rösten.
Det är en fantastisk blandning. För er som aldrig lyssnat, lyssna.

Jag blir så besviken!
På mig själv då. När jag inte klarar av allt jag vill. När jag inte kan. Jag är van vid att kunna och det jag inte kan det har jag alltid lärt mig fort. Men det där förbannade körkortet känns flera mil bort. När alla andra bokar uppkörning och teoriprov försöker jag komma så långt att jag får fara på halkbanan. Jag är helt kass på att köra bil. Det spelar liksom ingen roll vad alla andra än säger. Så är det bara. Jag känner det när jag kör bil, jag känner att alla andra tänker det också. Även om dem inte säger det. Usch, jag kan liksom inte bara sudda bort den där känslan av att jag inte klarar det. Jag kan inte det. För köra bil kan jag då inte och hur ska jag kunna ta körkort om jag inte kan köra bil? Nej, helt oförståeligt för er också förstår jag. Usch.
Jag är inte van vid att kunna och jag gillar inte känslan av att vara okunnig, dum.

Nej, nu tänker jag städa istället för det är mycket trevligare än att sitta och älta körkortet som bara gör att jag mår dåligt.

Inser att jag verkligen måste kolla upp när vi åker och när vi kommer hem från Irland. Jag hoppas verkligen att det är klart vilka datum det är. För jag vill skriva högskoleprovet och måste kolla så jag kan det innan jag anmäler mig. Shit. Jag börjar vara stor nu va, typ. 15 april då ska ansökan till universitet vara inne. I mars åker jag till Irland i TRE veckor. Helt sjukt. Känns som att jag växer ifrån mig själv. Men jag vet att det är oundvikligt och jag vet att jag kommer gilla det när jag väl är där.
För jag längtar bort, som vanligt. Jag har alltid en längtan bort, till något nytt, till något annat. Så är det bara. Sån är jag.

Ja, jag är faktiskt ledig. Efter att ha jobbat typ 10 av 11 dagar så är jag ledig. Konstigt. Jag har svårt för att vara ledig, svårt för att inte göra något. Det blir så tråkigt att ingenting göra.
Jag skulle kunna ta vilket jobb som helst nästan bara för att ha något att göra. Jag blir rastlös annars.

Och jag är sjuk. Igen eller fortfarande. Jag vet faktiskt inte. Och jag är sugen på loppisar och second hand butiker med fina saker som är praktiska och fina och inte tråkiga och opraktiska som det man köper annars. Jag vill hitta fina gamla klänningar och klä mig som min mammas farmor. I städrockar som min mamma så vackert kallar det.
Jag vill klippa håret ännu mer. Frågan är bara hur jag ska få till det. Och luggen. Den där luggen, vad gör man med den. Jag har beslutsångest men funderar på att ta saxen innan jag målar naglarna och klippa!
Man vet aldrig med mig! Och jag vill köpa hårrullar. Gammeldags hårrullar, fina och färgglada hårrullar. Små förstås och sen rulla håret och sova med.