Tacksamhet och den där klumpen i magen...
Jag undrar vad som hänt med människor som behandlar andra illa. Människor i en beroendeställning som blir utnyttjade. Varför behandlar man andra människor illa? Ibland tror jag att människor som behandlar andra illa själv har eller har haft det väldigt jobbigt. Men sen blir jag motbevisad och jag undrar om det kanske bara är en undanflykt, en anledning till att dem just behandlade någon illa. En bortförklaring som är helt okej. Kanske, jag vet inte om jag är helt ute och cyklar. Men även om man har det jobbigt måste man behandla andra väl. Det finns så många som har det jobbigt varje dag, så många som varit med om jobbiga saker och ändå är snälla och trevliga.
Kanske sitter det i det som vi kallar för social kompetens. Utan den så kanske du inte kan vara trevliga och snäll. Men vars kommer den sociala kompetensen från, gener, omgivning, inifrån, Gud? Vars kommer den ifrån då och kan det verkligen hänga bara på den.
Jag blir så förvirrad. Jag förstår inte hur man kan vilja en annan människa något illa, hur man kan skada andra människor så otroligt mycket. Det förstår inte jag, det går inte in i mitt huvud. Jag blir illamående när jag ser det och något som gör mig ännu mer illamående är när det får fortgå. När ingen sätter stopp.
Glömmer man bort att alla är lika värda eller är man för "feg" för att våga säga ifrån? Vad är det som gör att folk inte vågar säga ifrån. Det är så viktigt att göra det, så viktigt att våga, ha civilkurrage. Man mår så mycket bättre om man vågar säga nej, sätta ner foten.
Hur mår man om man inte vågar det?
Jag blir rädd, illamående och det gör ont i mig när jag ser någon fara illa ut och ingen gör någonting. Jag vill bara ge en stor kram till alla människor som fara illa, visa att det finns folk som bryr sig. Det gör ont i hela mig när jag läser nyheterna. Så många som far så illa och jag vill bara hjälpa alla, men hur gör man det? Hur hjälper man alla i hela världen?
Och idag är jag tacksam för alla fina människor i min närhet, över att det finns människor som alltid ställer upp för andra, att jag har tak över huvudet och mat för dagen, att jag finns och lever, att jag lever i Sverige och inte i ett krigsdrabbat land. Idag är jag tacksam för allt som finns att vara tacksam för.
Tack för allt Gud, utan dig så hade jag inte haft någonting!
Man kan inte hjälpa alla.. det är störande och knasigt men det är verkligheten och den är störande och knasig för det mesta. Men man kan hjälpa några, någon.. om alla skulle hjälpa varandra så kan vi tillsammans hjälpa alla människor i hela världen!
För min del har jag kommit på att jag aldrig fullt ut kommer att få veta det där. Men jag har bestämt mig för att inte tro att människan är ond i utgångsläget, det skulle jag inte kunna leva med, jag skulle gå runt och vara rädd hela tiden. Jag tror det finns någon orsak när en människa beter sig illa och att jag (utifrån vad jag har skrivit ovanför) inte alltid får veta varför.
Ida; vi gör det. Vi hjälper alla vi kan hela tiden utan att själva dö. Vi försöker. Någon mening måste det finnas. Någon mening.
Svorskan; Nej, det är väl så, ingen får veta varför men man undrar ändå. Jag tror att alla människor är goda innerst inne och att det är yttre faktorer som gör dem "onda". För jag vill tycka om dem ändå.
