Utan dig är jag ingenting värd, utan dig faller allting i sär...

Jag vet att jag är svår. Jag kan inte förklara varför, det gör för ont. Jag kan inte släppa in dig heller. Fast jag vet. Utan dig är jag ingenting värd. Jag pratar för mycket och lyssnar för dåligt. Du har tålamod och står ut. Jag flyr och flyr. Men du fångar mig gång på gång. Och sen tappar jag fotfästet, faller, faller, faller. Men du tar emot. Och trots att jag är svår så stannar du kvar. Och gång på gång undrar jag om jag förtjänar dig. Du är bättre än mig, det vet vi båda två. Jag är fast i tankar och känslor. Jag är sällan där på riktigt, sällan närvarande. Men du står ut. Tar ner mig på jorden och jag undrar om jag förtjänar dig. Jag tvivlar på det. Jag är inte så bra. Jag vill ha avstånd och ändå närhet. Jag vill har kärlek som jag inte förtjänar. Jag vill ha skratt och gråt. Du pratar och försöker men du når inte fram. Muren är högre än du tror. Och jag förtjänar inte dig, vi vet det båda två. Men utan dig är jag ingenting värd, då faller allting i sär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0