Livet Via Mig

Jag nöjer mig inte med vardagslunken. Jag har sökt till universitetet, jag har valt något som inte får mig att hamna i vardagslunken. För jag står inte ut där, jag kan inte fastna, jag blir rastlös och otålig. Jag måste göra något stort, det är bara sån jag är. Jag måste lyckas med något stort. Jag respekterar allas val att bli sjuksköterska, lärare och allt vad det nu kan vara. Men det är inte jag. Jag måste göra något större, jag måste söka mig någon annanstans.
Jag måste lyckas. Jag måste göra något eget, jag kan inte göra något som någon annan redan har bestämt. Jag måste hitta min väg, mitt sätt, min glädje och min sorg.
Jag beundrar människor som Blondinbella, Elaine, UnderbaraClara och massor med människor. För här kan jag inte bli fast, i vardagslunkens sorgliga hörn. Jag ska upp, jag ska bli något stort. En dag, då ska jag visa er. Jag klarar allt, jag måste bara bestämma mig. Hitta min väg, för en dag, då gör jag det. Då hittar jag min väg och den kommer jag gå på. Och jag hoppas att det ger mig lugn, jag hoppas att min rastlöshet släpper då. Jag vill vara självständig, inte behöva leva på någon annan.