Livet Via Mig

Jag tänker alltid att alla som är 20 år och äldre är så himla mycket äldre än mig. Att dem liksom är vuxna nu, dem flyttar hemifrån, går på universitet, skaffar jobb osv. Och sen slår det mig att jag är 19 och nästa år fyller jag 20. Jag har sökt till universitet, jag har redan hunnit bo hemifrån en sväng. Jag jobbar. Och shit. Jag är där jag också. Dem är inte så gamla, dem är inte så mycket äldre än mig. Jag blir lika förvånad varje gång.
Tänk så gammal jag är ändå. Och nyss var jag tolv, så känns det i alla fall. Men jag är glad ändå, för jag vill ju bli äldre. Förändring är något att välkomna in i livet, ingenting att tacka nej till.