Livet Via Mig

Ibland är livet sådär fantastiskt! Jag har hunnit träffa fantastiska människor i helgen. Alla på en och samma kväll dessutom! Ku på en fredagkväll är en kanon start på helgen. Där träffade jag fint folk. Massor med fint folk.
Jag är en såndär som gillar att träffa folk. Men bara ibland. Jag måste få bara ensam, dra mig undan och bara vara. Få tänka, pyssla och greja på med allt möjligt.
Jag tycker om att gå på stan själv, jag behöver inte ha med mig någon. Det är nästan bättre att vara själv. Jag är social när det är folk runt mig. Jag tycker om att vara social, det är så mysigt med människor. Men på samma sätt vet jag att jag måste få dra mig undan. Slicka rent mina sår, njuta av livet, njuta av allting som Gud skapat.

Min stora stora i-landsproblem är nu det att jag vill plugga till hösten. Japp, det vill jag. Och jag tror bestämt att jag ska plugga till socionom. Men det är struntsamma vad jag ska plugga till egentligen. Mitt problem är att om jag ska plugga måste jag flytta till en större stad. Vad jag än ska bli så måste jag flytta till en större stad. Och det vill jag ju verkligen inte. Faktiskt. Jag vill bo i en liten stad och bara mysa på. Ingen större stad här inte.
Och jag vet inte hur jag ska lösa det. Men på något sätt måste det gå. Jag och Buster måste hitta ett bra sätt att lösa det här på. Så vi kan krypa tillbaka till ensamheten när vi vill. Det får lösa sig på något vis helt enkelt.