Livet Via Mig

Vem är jag och vad vill jag med mitt liv?
Ja, sånt sitter jag nästan alltid och funderar på. Och i perioder tappar jag bort mig själv, glömmer bort mina värderingar och låtsas som att ingenting spelar någon roll. Fast egentligen så gör allt så ont och jag försöker glömma. Glömma att det gör ont, att det finns saker som faktiskt skadar mig. Sen ler jag, mitt allra bästa eller knäppaste leende och sen tror ni mig.
Men vet ni vad? Det gör ingenting, jag gillar nog det på något sätt. Fast jag älskar att försvinna in i mig själv och bara ladda upp, hitta tillbaka och bli den jag är och att veta vad jag står för. Och det kan jag bara göra om jag får lugn och ro, vilket nästan känns som en omöjlighet när man bor i stan. Jag ska inte bo i centrala stan, jag vill bo utanför så att jag kan vara jag utan tvivel.
Men ibland får man bara låta livet vara som det är, ta det dag för dag. För vi vet alla att det finns en plan, det löser sig. Jag vet det. Vad ni än tror så vet jag att en dag blir det bra. Så är det bara.